Caroline Göstasson

 

 

 

 

 

Tiden verkligen rusar iväg.
Kan inte förstå att det snart är tre månader sedan som vår vackra son föddes :')
Den bästa dagen i vårt liv ♡

 

 

Kanske kan inviga årets första blogginlägg med att säga att jag är världens bästa mamma :) 

 

här händer det mycket.

Julen har varit fantastisk,  men mycket fram och tillbaka, hit & dit.

Stackars lillen. Träffat alla nära och kära och tyvärr så blev det nästan bara ett besök för varje :( Men det är så när vi är hemma i Hudiksvall. 

Men ett besök är bättre än inget :)

 

Ska berätta lite om Charlie :)

Han är en speciell och begåvad liten pojke.

Han går fort fram i utvecklingen och är glad 23,5/7 ;) 

Han har börjat fått tänder,  två stycken.

När han föddes var blicken med och när han var ca 2-3 veckor började han lyfta på huvudet. Han började "studsa" ungefär vid den tiden men självklart fick vi lyfta honom så inte han skulle förstöra ryggen. Han har hittat sina händer och äter/tussar på de heeeela tiden ;) Greppar tag i saker som han har framför sig, ibland tar det lite tid ;) Han sover hela nätterna (kan vakna ibland) och är vaken hela dagarna (sover kanske 2 timmar/dag) 

Men allt är inte solklart... I julas så kände jag att han inte fick tillräckligt med mat från mig så vi köpte ersättning och det funkade väldigt bra. När vi kommer hem och är hos bm för vägning så har han bara gått upp 80g på en månad.... Stackars liten. Vi fick åka in akut till sjukhuset för en kontroll. Allt var perfekt, prover, reflexer  ja allt. Fick besked om att ge nan (ersättning) efter varje amning. Yesbox, här har vi kört med nan och bröst och hela paketet,  men han har gått upp 40g på en vecka...... Fan vad ledsen jag blev. Man känner sig så hopplös. Vi fick åka in till sjukhuset idag för ännu en kontroll och då visade den vågen 3870g och igår visade den 3670g.. Konstigt. Så nu har vi fått besked om att skriva och mäta ml och hur mycket han får i sig. 600/dag ska han ha! Nu jäklar känner jag. Och äntligen har han gått upp ett kilo ;) Tjoohoo. :D

 

För mitt barn kommer jag göra allt. Det finns ingen vackrare gåva än sitt barn har jag upptäckt ♡♡

 

Kyrkan är bokad och inbjudningskorten är beställd :) Nu är det bara att vänta på brevbäraren gott folk :) 

 

 

 

Lillen ligger i sängen och sover så då kan jag passa på att skriva lite om förlossningen :)

 

Jag hade förvärkar och ont i de sista veckorna av graviditeten, men den 29.10 började värkarna 

göra ondare. Vi klockade värkarna men det var för långt mellan. Ringde såklart och pratade med förlossningen.
Ingenting hände, bara onda värkar.

Mitt i allt är det familjedrama så jag bestämde mig för

att inte vara inne på nätet tills lillen ville komma ut. Bara tänka på mig själv och ladda inför den stora dagen.
Kenneth bytte lösenord på facebook ;)

Den 5.11 klockan 22.55 (faktiskt) så fick jag den första riktiga värken.
Klockade i en timme och ringde in till förlossningen och berättade att jag hade klockat och att det var 4 minuter mellan värkarna, men att jag hade så jävla ont (hon skrattade åt min kommentar) Hon frågade om jag ville komma in så hon kunde undersöka mig eller om jag ville vara hemma. Jag ville vara hemma för det känns drygt att vara

på sjukhuset i flera timmar. Vi fortsatte klocka men 40 minuter efter att jag hade pratat med damen i telefon så ringer jag tillbaka och vill bli undersökt.
Vi åker till ullevål och i receptionen så möts jag av en kommentar "är det du som har så jävla ont" ;) haha

Ja svarade jag och skrattade tillbaka ;)

 

Hon undersöker mig och jag är öppen 4 cm ;)
Tjoohoo jublade jag inombords men det lyste nog genom mig ;)

Vi får en massa papper och hon visar oss vägen till förlossningen.

Vi fick värsta lyx rummet ;) Vi fick ett stort badkar på rummet, så jag badade lavendelbad ;)
Sköterskan klämde på magen och sa att bebisen vägen 4.100 g. Oj tänkte vi båda ;)
Jag fick sjukhuskläder och en värmepåse att ha på magen som lindrade smärtan (en stund)

Klockan 04 så är jag öppen 6 cm och tänker att det kommer gå ganska fort, yeah right ;)

När jag var öppen 8 cm så började det göra riktigt ont, så ont så jag trodde jag skulle dö ;)
Fick saltvatten insprutad i magen (där vi har mensvärk) ;) och jääääävlar vad det gjorde ont.

Det brände och jag skrek för fulla muggar ;) Sköterskan blev lite rädd tror jag ;) När hon var färdig och jag fick ta igen andan så tittade hon på mig och sa "vi är väl fortfarande vänner" haha. Ja såklart lille vän sa jag tillbaka :p

Fick även en supp och en annan märklig tablett som gjorde att jag kände mig lite off ;)

Den söta sköterskan hoppades att hon skulle kunna vara med oss hela tiden, men Charlie ville inte

komma ut till klockan 08 ;)

Det kom in ny personal som skulle jobba dagen.
Super gulliga personer. Den ene var student och var jätteduktig.
Innan klockan var 10 (jag var lite borta till och från) så vet jag att de satte en grej på Charlies huvud för att se pulsen eller vad det var. Obehagligt var det när de skulle hålla på när man hade värkar.
Men i allafall. Strax efter 10 så började mina krystvärkar och det var så skönt at få trycka på.
Justja, mitt vatten gick aldrig så de fick ta vattnet, men jag vet inte när de gjorde det. Men jävlar vad ont det gjorde. Jag kände verkligen hur huvudet till Charlie åkte längre ner. Han var lite trög att komma "framåt."

I allafall, när krystvärkarna började så ville jag trycka på, men det ville inte sköterskorna eftersom han inte var så pass långt ner ännu. Men efter ett par värkar så sa hon att det gick bra att jag tröck på.
Men han var envis. Jag provade stå och krysta men det kom ingen bebis.
Lägger mig på sängen igen och där blir jag liggandes.
En liten del på huvudet kom ut och jag fick känna på det :')

Helt magiskt ;)

Det allra sista när bebisen är påväg ut och man INTE får krysta för att man kan spricka, det var värst.
Fy satan vad ont det gjorde. Det kändes som om att jag skulle explodera där nere..
Men jag flåsade som en oxe och stod emot krystningarna.
Klockan 12 så kommer världens finaste kille ut :')
Han skrek inte, pep lite ynkligt gjorde han ;)
Det var så otroligt skönt när han kom ut, allt släppte. Det ömmade lite bara, men från att ha så ont till

att bara vara öm, det var såååååå skönt ;)

Kenneth fick klippa navelsträngen, det var inte lätt ;)

Slö sax tror jag att de hade ;) hehe.

 

En vacker liten kille på 46 cm och 2850g föddes den 06.11.2013 klockan 12 ♥♥
Den vackraste stunden i mitt liv, i vårt liv ♥
Efter en lång väntan så var han här, vår lille Charlie ♥

Världens snällaste barn. Han hittade bröstet direkt och började tussa, men fel så jag fick sår på bröstvårtan ;)
Men det var inte lätt att få in tekniken med amningen...

Så för er som ska amma, ta all hjälp ni kan för det är inte bara att trycka dit barnets mun ;)

Första natten så vaknade han någon gång. Andra natten var lite jobbig för honom. Ville inte ligga själv utan skulle sitta i famnen för att få ro. Så jag satt uppe i flera timmar med honom i famnen.

Tredje natten gick bättre :)

När vi ska åka hem så väger de honom och då har han gått ner över 10%. Så de frågar om vi vill

stanna en natt till eller åka hem och komma tillbaka dagen efter.
Vi åkte hem och tok ammade honom ;) Dagen efter så hade han gått upp från 2545 till 2595 ;)
Och då var sköterskan nöjd, vi med :)
Han sover om natten, vaknar vid 04-05 och kan gnälla lite smått annars får jag väcka honom för att ge mat.

Sover nästan hela tiden. Har vakna perioder också såklart.
Men han är så otroligt snäll ♥♥
Är med i blicken och kan sträcka upp nacken när han ligger på vår mage.

Han sträckte upp huvudet och kollade mig rätt i ögonen för någon dag sedan.
Det var en fantastisk upplevelse :')

Tiden flyger iväg, imorgon blir han redan 2 veckor!!

Vårt älskade lilla barn ♥
Kenneth är en fantastisk pappa, omtänksam och hur underbar som helst med Charlie.
Det är verkligen kärlek i luften under vårat tak :)
Min familj, min älskade familj ♥♥♥♥♥♥♥